The Body

INTRO

L: Jag tänker att jag visar den här så kan vi prata om vad ni har sett sen

*GM commercial about industrial robot getting fired, all by myself plays along with sad robot noises*

S: Neeeej

K: Hmmm, vad har vi sett Sara?

S: Asså, en robot som tog livet av sig för att den inte presterade perfekt eller nånting.

K: En robot som blir sparkad helt enkelt och lyckas inte ta sig upp ifrån misären

S: Asså att den inte fullföljer sitt syfte, den sjabblade till det

K: De vill väl poängtera att de sätter samma krav på sina robotanställda som på sina mänskliga anställda

L: Ja, fast man hade ju aldrig kunnat visa en människa som hoppar av en bro

K: Vilket gör det till en ganska sjuk reklamfilm

S: De spelar ju på våra känslor. Dessutom, tycker vi att det känns bra att de sparkar roboten efter vi har sett det här?

K: Jag önskar de hade skickat roboten till terapi eller nåt, istället. Liksom, varför tappade du skruven?

S: Bli sjukskriven, gå till en arbetsterapeut, gå tillbaka till jobbet.

K: Men jag tänker att man skickar en mekaniker till en robot, men nu har ju den här roboten uppenbarligen känslor, och är medveten om vad den gör

L: Ja, för hur uppfattar man att den har känslor då? För det där ser ju verkligen inte ut som något som är mänskligt

S: Men det är väl att den gör väldigt mycket ledsna ljud och har ett mänskligt kroppsspråk som om den vore ledsen.

K: det är som att den har axlar som vi inte ser.

L: För jag har hittat den här reklamen i sammanband med en artikel vi ska läsa sen. Den visades under Superbowl i USA och folk blev väldigt illa berörda av det här. De tyckte inte alls att det var kul, som kanske var poängen från början. Liksom ”HAHA till och med den här mekaniska prylen offrar sitt liv för vår kvalité” men folk tyckte bara att det var obehagligt. För att de fick en så stark medkänsla för den här mekaniska armen. Och det är det vi egentligen ska kolla lite på idag. Att till och med den här, ser vi en människa i. Att vi har väldigt lätt att tillskriva mänskliga egenskaper och känslor till grejer som inte alls är människor. Och att det kanske också kan förklara varför visa saker tillverkas för att ändå till en grad likna människor, för vi har väldigt starka känslor för det här.

Så poängen nu, är att vi på ett väldigt barnsligt sätt ska undersöka om vi kan skapa samma reaktion, och vi har till vår hjälp mat! Vänta, jag ska hämta glassen.

S: Vänta, ska vi skapa så att vi ska liksom äta ett ansikte?

L: Vi ska… det är upp till en själv hur man väljer att tolka det här… Vi kommer göra tre pannkakor var, tre rundor, ni kommer få anvisningar för vad ert mål är med varje pannkaka.

K: Får jag fråga redan nu, är det viktigt att den är rund?

L: Nej! Det är jättefritt, du får göra precis som du vill

K: Okej.. Jag skulle vilja se mig själv som en pannkaksskulptör. Pannkaka är mitt medium

L: Du har förstått

K: Jag får inte säga?

L: Nä, det kanske blir mer spännande om vi gör så? Vi kanske ska göra så att man får gissa vad man har haft för nånting.

K: Hm ja det kan vi göra… det här med gestaltningsuppdrag

S: Och eh det här med att det ska vara tydligt?

L: Man vinner ingenting om man är tydlig. Det är bara för att vi ska ha något att prata om sen.

K: Som sagt, pannkaka är mitt medium.

S: Min blir verkligen en tolkning, det är ok va?

L: Ja, det är ok. Gud, asså den här chokladsåsen är kontrollerbar *sprutgrädde ljud*

S: *tar chokladsås* OJ JÄVLAR

K: Ja, jag känner ju att det här ser alldeles för lyckligt ut… jag behöver mer grädde, helvete!!

S: Jag tror att jag är klar faktiskt.

L: Ja men jag är nog också klar.

S: Jag ska bara lägga till the final touch

*sprutgrädde*

K: Jajjemän, nuså.

S: Så. Nu är jag klar, jag tycker det är jättetydligt vad min är.

K: Absolut. Oj.

S: Man vill ju använda glassen bara så man kan få äta glassen.

K: Får vi äta nu?

L: Vi måste gissa, och så måste vi berätta och sen när vi har berättat då får vi äta.

S: Okej, kan inte jag få börja för jag har glass på min.

L o K: OK!

SARAS 1STA PANNKAKA

S: Det är också en abstrakt plats!

K: Jag tänker att det här är molekyler.

S: Hmmm…

K: Men du menar en fysisk plats? Jag tänker också slutet av regnbågen

L: Vi har ju alla fått känslor på lapparna

K: Hon har gjort en mötespunkt här, är det lite känslan av tvivel ,att vara lite 50/50? Jag vet inte…

L: Det kanske är förvirrad eller någonting?

K: Jag undrar om de här gröna små blommorna är medvetet lagt

S: När ska jag säga någonting?

K: HAHHAA

L: När du vill avbryta oss, jag tror inte vi kommer komma fram till så mycket

S: Nä asså… jag fick ordet NÖJD och det första jag tänker på då är ”när känner jag åh. Nu är jag nöjd”. När tänker jag så? Och då tänker jag att det är när jag ligger i min säng, med min kille mittemot, det var bara att hans hår blev lite crazy.

L: Men vänta vänta, är det här hans hår? Är det här då hans öga?

S: Nej nej, det här är mitt hår, här är mitt öga, hans öga, våra munnar. Och sen vek jag pannkakan så det skulle bli lite som en omfamnade känsla.

L: WOW! Jag ser det nu!

K: hur kommer det sig att din kille har rött på sig och du har vitt?

S: För att jag kände att det var dumt att ta vitt med vitt. Får jag börja äta nu?

L: ja, du kan börja äta, så kan vi prata om kristins under tiden. Kristin, din ser så jävla arg ut.

KRISTINS FÖRSTA PANNKAKA

S: är den arg?

K: Den är arg! Yes!

L: Nice

K: Ja, asså, jag var orolig för att jag inte skulle lyckas få till arg för arg känns som…jag hade velat göra en handling som typ ta en glasskula och sprätta blod på, men det är ju inte arg.

L: Nä det är ju mer mordiskt

S: Men den hade ju samtidigt också varit arg. En handling kan ju också symbolisera arg.

L: Det är ju intressant att du nämnde hur du hade velat ha andra material, eftersom det här blir för lyckligt. För arg tänker jag, är ju ofta på gränsen till att kunna uppfattas som väldigt löjligt. Att man ser någon som är arg och blir lite full i skratt, som ”okej…..”. Samtidigt som om nån är riktigt riktigt arg på dig så skrattar du aldrig. Men jag tänker vad svårt det måste vara att skapa en robot till exempel och få den att se ut / vara arg på ett sätt som blir rimligt och inte löjligt.

K: ja, liksom tänk om det här var på en robot

L: Ja tänk om den här pannkakan hade kommit till liv hade det varit gulligt eller hade det varit läskigt?

K: Åh… Jag hade känt mig hemsökt eftersom vi nu har pratat om den här pannkakan som att den finns. Jag känner att om vi pratar mer om den och sätter mer person i den, så kan jag tänka mig att jag lätt kan drömma om den här.

S: Men är det inte lite pepparkakan i Shrek? Men då är det ju också att den är så liten och har en liten röst…

K: ”Gingyyyyyy!”

S: Då tar ju iofs ingen pepparkakan på allvar för den är så liten och gör gulliga ljud, men tänk dig om den där skulle stå vid din säng.

K: Det hade varit jävligt obehagligt

L: Ja för jag uppfattar inte den pepparkakan som obehaglig någonsin. För när är det det blir obehagligt då?

K: Fast då ser vi ju det också genom mediet film. tänk om du är typ Shreks styvpappa som inte har en relation till gingy. Då tror jag du hade tyckt att den var lite obehaglig.

L: Vi kan prata med om det här sen, men gott verk, bra jobbat, du kan börja äta.

LINNS FÖRSTA PANNKAKA

K: den ser litee… den kollar åt andra hållet, den kollar åt höger

S: Den ser lite…skulle kunna vara lite förvånad, men också att den ”checkar” in nånting.

K: Vad är det för känsla då?

S: Det är också nånting med att ögonbrynen är påväg åt ett håll?

K: och nu gråter den. Det är också, du har gjort två kinder, munnen är väldigt stor.

S: JAHA är DET ögon, jag trodde det var dom där nere?

K: Ser det ut som man är osäker, eller den är lite överraskad kanske?

S: Förtvivlad…

K: Näää

S: tror du inte det?, eller så är det chokladen som ser ut som att den darrar

K: Ja att den är lite wobbly i sitt uttryck… Jag kommer inte på något bättre, men jag väldigt dålig på adjektiv också tror jag-

S: Jag skulle nog säga förtvivlad, jag tolkar ju in att blåbären där nere är ögon

K: jahaaa

S: och att dom där uppe är ögonbryn

K: Men jag tror chokladsåsen däruppe är ögonbryn, och att det där är ögon som kollar ditåt

S: Aaaah så det andra är liksom en rodnad, när man blir såhär.. generad?

K: Generad?

L: Den är nervös! Men Det är ju en närliggande känsla. Men det var svårt! För det är ju också en känsla som egentligen är väldigt kopplad till en viss situation, det är oftast kanske inte en känsla man bara har, det har en anledning. Som är någonting annat.

K: jag tänker at det är så mycket i kroppsspråket.

S: Ja, det är nog svårt att säga nervös i ansiktet.

K: jag försöker tänka på hur man känner när man är nervös, det vibrerar typ. När jag är arg tänker jag nog bara arg arg, Man spänner sig.

SCOREBOARD ROUND ONE:

26:09

K: 3 av 5.

S: 4 av 5

L: 2,5 av 5.

L: Nu kommer det bli lite svårare tror jag

K: Oj… Hahahha okej

L: Hur kändes det nu med den andra lappen?

K: Lite övermäktigt kändes det.

S: Jag tycker det känns bra.

L: har du en abstrakt approach den här gången också?

S: Nej jag ska försöka vara väldigt konkret, sluta! Du sa att man fick göra vad man ville!

K: OJ GUD det går inte att kontrollera det här. Åh gud det här går ju inte att rädda.(om chokladsåsen)

S: Jag går extremt konkret

K: Äe jag får tänka om asså

L: Jag tror jag går extremt konkret den här gången också.. men det är som att ag märker hur tryggt det känns att försöka göra något som ser ut som en människa, som har ett ansikte, för det är tillräckligt tillåtande för att kunna säga ”jaha men så ser inte jag den känslan men du ser den så” samtidigt som ”men nu ser jag ögonen!”. Det är lättare att försvara, för vi kan relatera och förstå. Vilken jäkla skulptering du håller på med?

K: Jag sa, pannkaka ÄR mitt medie… jaha, asså….

S: SÅ! KLar!

K: Man önskar att man hade lite såhär olika färgade saker… Men sylten är ju väldigt god att skulptera med, på ett bra sätt.

L: Jag känner nu att jag har fått en omöjlig uppgift, och jag har utformat den själv.

K: Jag känner mest… kommer ni förstå nu?

L: Den här gången tänker jag att vi bara har en gissning var.

S: ja, jag är färdig.

K: Jag är inte färdig än!

L: Kristin, time is up

S: Glassen smälter!

L: Jag måste ta en bild!

K: Ja, okej, så

S: Vad gör du ens? Ni tyckte att min var för abstrakt?

K: Men ser du inte vad det här är Sara?

S: Det är som att nån åker vattenskoter typ?

K: aHHAHA

S: Eller så är det två stycken kunnat som försöker nå varandra? Eller så är det typ tungor?

K: Jag önskar jag hade lite mer tid…

L: Ok ska vi börja med Saras igen eller någon annans

K: Vi börjar med din linn

LINN ROUND 2

L: Jag vet inte om jag har lyckats

K: Har alla fått samma typ av lapp från den andra koppen?

L: Ja, ni har fått ett genus

S: Men det känns som att det är en arg… någonting

K: Ja, typ en sur gubbe, men ögonen är lite för glada?

S: Han hade också kunnat vara en HÖG gubbe

K: MMMM! Men är det en känsla?

S: Jag vet inte, det kanske är något man är… men man är ju glad också???

L: OKEJ en gissning var nu! Kristin!

K: Okej visa en gång till… Sur gubbe!

S: Jag säger en hög gubbe faktiskt, jag tycker också att det ser ut som en gubbe

L_: Det är en man, me gubbe fanns inte så det är nära nog. Det är rätt genus det är en man, och han är irriterad. Så det var nära! Tar det som en win!

KRISTIN ROUND 2

L: ÄR det rätt håll nu ens för oss?

K: Ja det är det

L: Å men det ser ut som en varg det ser ut som nån som rider på en varg!

K: Neeeeeeej!

S: men jag tycker fortfarande att det ser ut som tungor som håller på

L: Som håller på?

S: JA det där röda o så ser man att det är något påväg ut från någonting

K: Ska jag ska jag säga någonting?

L: Vi får nog ta och gissa

S: Jag skulle nog säga…

K: Vilket kön tror ni?

S: Skulle nog säga en man… en man som…

L: Vänta lite, är det en liten snopp du har gjort?!

K: VA ser ni inte det?!

S: JOO, är det en snopp?!

K: JA

S: Ahaaa det är skor det är skor det är skor, det är en outfit det är armar varför gjorde du benen i sylt? VARFÖR GJORDE DU BENEN I SYLT?!

K: Det var lättare att skulptera, jag hade en idé från början! Jag kan förklara om en stund

S: det kanske är en man som känner sig…. fri? Jag har ingen aning eftersom han har snoppen ute, så det kanske handlar om någon frihetskänsla. En kille som är fri.

K: Hade JAG gestaltat en kille som är fri med snoppen ute?? Är min fråga till dig?

S: MEN JAG VET INTE

L: Det är ganska kul, och det kommer bli intressant när vi kolla på Saras sen, och det är att det enda du kan komma på när du ska definiera en man är en snopp… av strössel

K: Det fanns ju en time limit! Vad tror du att det är för något? Och hur kunde ni inte se att det var det??

L: Men det är väl en kille som e… som e avslappnad. Avslappnad kille. Vad är det?

K: Det är generad pojke. Den här pojken har kissat på sig!

S: HAHA VA! Varför är kisset där???

K: För det blev lite fel!! Tanken från början var ju att den generade pojken skulle stå med benen i kors, men det visade sig mycket svårare att skulptera än vad man kunde ana… Steg två var då att göra det tydligt var penis är .. för att kiss också kommer från ett kön. Det här är två händer, som pojken håller lite sitt huvud i.

S: jag tycker den är nice, får jag fråga om bakgrunden?

L: Chokladsåsen var oberäknelig?

K: Ja.. det började med att jag skulle ta lite glasskiss, och sen rita gubben i chokladsås varpå foten blev tre gånger så stor… och det gick inte an. Därav den abstrakta bakgrunden, den kan också stå för förvirring… som i att vara generad.

SARA ROUND 2

L: Sara har ju då en flicka… ah jag ser var det är nu! Hon är ledsen! För hon gråter!

S: jaaaa, ledsen flicka

K: Det är en ledsen flicka

L: Den var väldigt tydlig.

S: Jag gjorde till och med en triangel kjol för att göra den ännu tydligare att det var en flicka

L: Ja det blir ju intressant att se att du direkt hade ett spår att köra på här, när du fick ordet flicka tillskillnad från Kristin

S: Ja jag tänkte att jag gick mer på en abstraktion av vad en flicka är, så lugg är ändå lite flickigt,

L: det är sjukt hur snabbt man kan se ledsen när man ser en tår.

L: Men om nån av de här pannkakorna hade börjat leva, vem hade varit läskigast?

K: Saras.

L: tycker du det?

K: Den har så stort hår!

S: jag hade nog tyckt att din var läskigast för din såg ut att vara galen och hög

K: ja sant, den såg väldigt läskig ut. Våra var kroppar, så där är det lättare att läsa in något mänskligt, din är ett uttryck. Den blir mer… oförutsägbar, man vet inte vad den skulle göra. Om jag ser en kropp så vet jag hur den skulle röra sig och agera, men jag ser inga armar, utan ett pannkaksansikte.

L: men tänker du att ett ansikte då är mindre mänskligt än en abstrakt kropp? För ni får ju ändå medge att ingen av er har gjort någon vitruviansk man där på tallriken. Asså, det tog ju ett tag att ens se att den var en människa

S: Hahaha, jag trodde att det var en vattenskoter så länge

K: Och att det skulle vara en varg?!

L: Sylten såg ut som en varg! Och att någon satt på vargen! Glasskisset var en konstant förvirring

K: Nejmen, oj, men det har när man pratar om typ gestalt eller så….

S: Men i Kristins då väldigt abstrakta pannkaka, och i min då fortfarande abstrakta men ändå tydliga… så ser man att det är en kropp. Även om man inte ser det först, så kan man inte sluta se den när man väl ser det. Men när man bara ser ett ansikte, så är det som den där mardrömmen att man ska vakna och någon bara står och tittar på en. Jag hade ju inte blivit lika rädd om jag bara såg en axel.

L: Men om den kroppen hade rört på sig?

S: Ja, det är någonting annat

L: För om man tänker då att våra pannkakor, när de kommer till liv är fullskala, människa och att de rör på sig…

S: Då hade ju min varit mest obehaglig

K: men det är också för att det är lite the shining vibbar på din. Ta en till liten flicka och ställ bredvid henne i ett 70-tals rum, och bam, the shining

L: Saras var nog mest mänsklig, skulle du hålla med om det?

K: Ja, absolut, det är den som påminner mig mest om en riktig situation

L: Ja för om Saras pannkaka hade börjat leva så hade hon ju varit mer mänsklig än de andra, men fortfarande också sett ut som glass på en tallrik som rör på sig. Och det hade ju varit riktigt obehagligt.

SCOREBOARD ROUND 2

K: 4 av 5

S: 5 av 5

L: 3 av 5, måste steppa upp mitt game. Nu är det sista lappen!

K: Jag hoppas ingen dömmer mig för nu känner jag att jag kommer gå på alla stereotyper, Det är ju så sjukt!

L: Det är ju så svårt att inte göra det

K: Jag vill bara så gärna att ni ska förstå

L: Precis!

K: Jag vill så gärna att ni ska förstå, och du känns det som jag behöver spela på satta roller typ

S: Jag vet inte ens var jag ska börja med det här

L: bara kör

S: ja jag kommer väl också gå på typ alla stereotyper, det känns hemskt

K: Ja, och det är vi som ska göra världen bättre med design va

L: Det e nog det här om att man absolut inte behärskar mediet va?

K: Pannkaka är… (mitt medie)

L: det är sjukt hur mycket man skäms när man inser hur begränsad man blir… Kristin, är det glass på bordet nu också?

K: Nämen, asså, min kanvas är hela världen.

S: Nice, jag undrar vad det är som händer där borta, jag sitter och klurar lite på vad jag själv ska göra.

L: Är inte du klar Sara?

S: När jag tar det faktiskt väldigt lugnt den här gången?

K: Jag saknar, kroppsdel. Hur tänkte jag nu? Tur att man har läst teckning va.

S: Jag tror du får ta kort på min nu

K: Oj nu får du ta en bild snabbt, glassen…

S: glassen rinner ju utanför?

ROUND 3 Kristin

S: det känns som du gjort en van Gogh

L: Det känns som de äckliga barockmålningarna med frukt som ser ut som människor

S: Det känns som att det är en man tycker jag, är han nervös och biter på naglarna?

L: Det finns ju ett till attribut

S: En arg nervös man.

L: Jag tycker ändå att det ser ut som en äldre kvinna, hon har en klassisk tantfrisyr. Jag tänker att det är en sur kvinna. En sur äldre dam skulle jag säga.

K: Okej, det är en vacker förvånad kvinna som gör såhär ”oooH!” Munnen är lite öppen, håller för den, säger oops, la på en eyeliner här så hon fick en väldigt sur blick men det såg väldigt mycket ut som en man innan.

L: Det tycker Sara fortfarande att det gör

K: Men du tolkade in håret helt rätt linn

L: vad är all glass då?

K: Det är handen. Det är fingrar, och det här är naglar som hon målat med rosa glossy diornagellack och sylten är liksom munnen, här är amorbågen. Men ögonen var svåra, de blir så runda så hon såg jätterädd ut.

L: Det är svårt att göra ögon! Jag inser så mycket om allt annat nu. Ska vi ta Saras?

ROUND 3 SARA

1:00:53

S: Det här är en situation

L: Det är en skara där back, det är flera personer. Jag tror det är en pojke.

K: Är det blod? Eller är det tårar?

S: Ska jag svara på det?

L+K: Nej

K: Det ser ut som ett litet barn här tänker jag. Den här lilla personen.

L: Okej men snabb gissning Kristin

K: Oj! Jag tänker pojke, definitivt, för det lite tokiga håret. Kanske…. Finns det nåt som är åsidosatt? Åsidosatt pojke? Åsidosatt och ledsen? Vad är våra ord?

L: Den sista är lite tricky, den sista är inte känslor utan beskrivande ord. Attribut.

K: Utelämnad ledsen pojke

L: Jag skulle också säga pojke, jag skulle säga att han kanske är ledsen men han är också…. Hmmm, snäll ledsen pojke skulle jag säga

S: Det är en, han är ju ledsen men han är inte ledsen han är avundsjuk för att den här killen, får hänga med alla brudar.

L: Det är brudar som har kroppen som huvuden! Adams revben osv.

S: men sen är han också ful det är därför han har så mycket skavanker i ansiktet

K: Har han akne?

L: Det är så svårt att avgöra om någon är ful eftersom att alla är fula när man gör de på en pannkaka

S: men ni skulle inte säga att han var vacker?

L+K: Nej

L: Okej, innan min smälter nu då! Här är mitt alster

ROUND 3 Linns pannkaka 1:03:25

S: Jag tänker att det är en kvinna… som solar

K: Det ser ut som en ko?

L: Nämen Kristin

S: Nejmen man ser ju att det är en kvinna

K: Nej kolla, ögon. Horn, här går liksom hela mulen fram. Men nu ser jag ett ansikte, det gjorde jag inte förrut. Jag tänkte att det här var bena. Vad roligt. Det borde vara en kvinna i bikini. Med armhållehår tror jag?

S: Fast det är ju bara en av varje?

K: En av varje vadå?

S: Lapp, så det måste vara en av varje så det måste vara kvinna. En mogen, en mogen flicka?

K: Jag funderar på om Linn har lagt in någonting som e… jag funderar på armhålehåret nu asså, hon har lagt det dör av en anledning.

S: Pubertal, mogen, utvecklad

K: Utvecklad flicka

S: Verkar som att hon är lite stylad, på semester.

L: Men hur mår hon, vad är hennes känsla?

S: Hon verkar nöjd tycker jag.

K: Ja hon är ju glad, hon ler ju jättestort

S: Hon är lycklig eftersom hon är på semester antagligen

K: Ja hon är lycklig och mogen.

S: Lycklig, utvecklad flicka

L: Det är väldigt nära fast ni har lite fel? Det är en glad ung kvinna

S: Men det var ju det vi ville säga, nästan

L: Okej nu ska vi se här… det var ingen som gissade rätt på någon här… det var ju tråkigt.

K: Det var ett väldigt kul sätt att äta pannkakor på, man äter alltid pannkakor lite för snabbt annars. (…) Vad hade hänt om vi gjort semlor till ansikten?

L: Det hade ju kunnat bli lite läskigt, de är ju mer tredimensionella.

S: Skulpterat

K: Då hade grädden kunnat vara magen liksom. Tänk dig en semla som ser ut som en alkis typ

S: hur skulle den se ut???

K: Men lite så här ölkagge. Mandelmassan hänger över kanten lite.

01:07:50 EXTREMT BRA GRÄDDLJUD

SCOREBOARD ROUND3

K: 4 av 5

L: 5 av 5

S: 3,5

S: Det här att man ska försöka gestalta någon slags känsla, det har man ju varit med om förut, men då kanske man har använt verktyg man känner till. Nu ska vi liksom rita dem på en pannkaka. Med grädde och skit, det var ju jättesvårt. Men! Positivt förvånad, över hu mycket man ändå lyckades förmedla, och hur nära vi var på slutet.

L: Ja! Det kan jag också tycka, för man tänker ju att då var det ju som svårast. Och det var ändå då vi var närmast.

S: men man kommer ju också in i det.

K: Men blev vi mer stereotypiska mot slutet?

S: mmm

L: Jo, det tycker jag. För det kändes som att inför första runden, när man inte har tex ett genus att förhålla sig till, tänker iaf jag, så är det liksom, så känner man nog att man kör på sin första instinkt , för du har liksom inget att gestalta mot. Men sen blev det ju mer…. Lite jobbigt.

K: Vilken var jobbigast tycker ni?

S: Första var jobbigt eftersom man inte hade något att förhålla sig till

L: För du gick ju ändå från sjukt abstrakt. Man finner sig till mediet, man inser vad man kan göra, det tänker jag att vi gjorde med ansiktena, att det finns en naturlig slags fleshy i en pannkaka.

K: Jaa men om du ska göra glad istället haft typ en grön färg på pannkakan kanske du läser in det som illamående eller nånting.

L: Men jag tänker också att när man får en press på sig, när man får en uppgift. Och också det här med att man vill att någon ska förstå. Jag vill bara att du ska kunna läsa in vad det här är. Då ger man sig själv väldigt lite utrymme till konstnärlig höjd, för det är inte det som är målet. Målet är snarare att skapa en känsla som någon annan snabbt ska kunna relatera till någonting. Och då sätter man snabbt åsido tanken om ”Är det jag gör egentligen sant?”

K: Jag tyckte det var svårt med den som såg ut som vargen, för att det blev en bakgrund. Och fick någotslags ofrivilligt landskap bakom.

L: Ja både du och jag gjorde ju mest ansikten.

K: exakt. För det var ju också när jag fick vacker, förvånad kvinna. Jag kände oj! Hur ska man få det att förstå att hon är vacker? Hur ska man förstå att hon är förvånad? Om jag då vill att ni ska gissa vad det är… vacker är ju nånting som det itnte riktigt går att säga vad det är liksom.

L: Sara, du gjorde ju inget som bara var ett ansikte?

S: Nej, men det var också att jag fick en känsla som var nöjd, och det är svårt att göra ett nöjt ansikte. Och eftersom jag inte hade något att förhålla mig till kändes det inte som att jag hade… då kunde jag göra lite vad jag ville, och ett ansikte kändes för svårt.

L: Sista ronderna, om jag kollar på mitt scoreboard, när vi hade genus. Skulle jag ändå säga att de som gick att gissa snabbast ändå var kvinnor, eller flickor. Men man läser inte in de manliga dragen lika direkt.

Som min irriterade man, det första ni sa var ju att han var hög, men ni såg inte att där jag lagt chokladsåsen tänkte jag var ett skägg.

S: aaaaha!

L: Även om ni inte såg det så läste ni in att det var en gubbe, för hade det varit en tjej kanske hon hade haft tokigt hår eller röda kinder eller ögonfransar. Men han har inget av det och ser obehaglig ut DÅ måste det vara en man.

K: För annars hade du gjort mer typsikt kvinnliga drag.

L: Ja alla pannkakor som var kvinnliga var ju väldigt, utförliga med.många drag och väldigt välfyllda. Medans typ, generad pojke – en liten rosa snopp.

K: Min bästa pannkaka

S: Kan det ha att göra med att vi är kvinnor då? Att vi tycker att det är lättare att beskrivs oss själva eller är vi kvinnor mer dekorativa?

L: Jag tänker absolut att stereotyperna av kvinnor är mer dekorativa, och att det finns mer stereotyper för hur en kvinna ser ut.

S: Men om man då går till könsroller och allt sånt där. Nu testar jag luften. För om man tänker en homosexuell man, så finns det ju en stereotypen att en man som har kvinnliga sätt att röra sig alltså kanske är mer uttrycksfull med kroppen, är en homosexuell man. Men är det då lättare att göra kvinnor för att vi faktiskt är mer uttrycksfulla?

L: Eller är vi mer uttrycksfulla för att vi är kvinnor och har växt upp med bilden av att en kvinna ska vara så?

S: Jo men det är det jag menar! Att det är idén av en kvinna, och därför är det lättare att skapa någonstans bild av det.

K: Men hur mycket svårare är det att göra en man då? Om det är en kropp som inte har så värst mycket uttryck? Då är det väl bara att dra ett streck? Eller det gör man ju i och för sig. Typ piktogram. De läser man ju som att de är könslösa, och samtidigt läser man in att det är en män.

L: Ja, för ska man ha symboler som representerar män och kvinnor blir det ju oftast väldigt tydligt att kvinnan är den andra, för hon har en detalj som sticker ut.

K: Exakt, det är något som blir avvikande och det är som att man redan klär på en redan existerande form. Som en normativ människokropp, så klistrar man på lite extra padding för höfter, om det är en kvinna. Det finns ju ändå en bild av kvinnan är som mannen med lite mer fläsk

L: Men det är ju en antik filosofin tanke. Man visste inte bättre, och därför var det så det alltid blev.

K: Det är inte så att man tänker att mannen är en avsmalnad kvinna, man går inte från andra hållet, en mans syn på världen. Det går inte att komma från det där andra hållet i ett patriarkat.

L: Ja, och det här med att det är lättare att gestalta och ha klyschor kring kvinnor för att det finns mer drag, tycker jag att man ser tydligt när man designar mot ett en könsidentiet. Med produkter som är könade, så ser fru direkt om en deodorant är till kvinnor. Det är rosa fluffigt, och det står typ springtime eller någonting. När man ska försöka köra något manligt, blir det väldigt extremt för du måste ha så många element för att få folk att fatta. Typ, ett kromat typsnitt, mörkblått, döpa deon till ICE LAKE. Det är liksom inte bara att sätta en pastellfärg på något och köra.

För samtidigt, inom design, om man kollar på när design är väldigt avskalad, liksom minimalistisk design, om den skulle ha ett kön skulle det vara en man eller en kvinna? Typ en schweizisk poster med svarta bokstäver och vitt bakgrund

S: Jag skulle nog säga att det är maskulin, för jag tänker också att schweizisk design överlag är väldigt maskulin.

L: Precis! Och varför tänker man det då?

S: Vet inte, kanske för att det inte…

K: Det är inget påklistrat fläsk på den

S: nä, kanske inte. Jag också på att om någon är en väldigt rak, väldigt stel person, så tänker man att den personen är neutral. Men det är den ju inte. När jag formger något tänker jag ibland, ser alla nu att det är en kvinna som har gjort det här

K: Men det tänkte jag på igår när vi skulle gå och spraya och du sa såhär ”Gud, jag har så tjejiga färger!!” och bredvid oss står en kille och röker gräs och målar någonting…

S: I grönt

L: Hahaha

K: Ja, han har med sig typ fem olika nyanser av grönt.

S: Tänk dig typ programmeringsgrönt, och så hade han rollat hela väggen vit, jag fick ju stoppa honom med handen.

K: Och han andra, bredvid honom, gjorde något sags jag vet inte vad… swoosh.

01:28:00 - sampla ljud S: Han stod hur länge som helst och försökte få en skimrande fade. Och jag kände, jag hade blått, en stark blå, den här beiga, en lite lilarosa, gammelrosa, och bronskrom. Och de gör mycket raka… ding ding boom boom, och du och jag står där och gör lite MjjWUWUUEU, och håller på att röka färgen för att få en fade. Och alla andra står och ba FJUFJUFJUFJUF

K: ja och det är ju synd samtidigt, om man tänker att man är kille och inte har lika många val. Som typ vissa som säger att det måste vara så lätt för killar att handla kläder för det finns inte så mycket grejer

S: Ja jag tycker synd om killar för att de inte har så mycket att välja på!

L: Samtidigt om vi går tillbaka hundra år så var ju alla de plagg som nu anses unisex, typ byxor skjortor, t-shirts, var ju för män. Det är bara det att de plagg som var kvinnligt kodade då fortfarande är det, de är lättare att särskilja, att placera i normen för kvinnan. Det blir ju också betryggande att det fortfarande finns en del så tydliga markörer. Att om din ”flicka” har en kjol så måste det vara en flicka. Och då vet jag det. Och det känns bra, för då behövs jag inte tänka så mycket. Jag kan förstå det och slappna av.

K: Nu blev jag alldeles däst av all grädde.

HOW DO YOU FEEL ABOUT PANCAKES?